Jag visste inte vad jag skulle tro när jag skummar lördagens platsannonser och ögat fastnar på det fetstilta ordet Reservdelskvinna.

"Till vår reservdelsavdelning i x-stad söker vi en

Reservdelskvinna"

Fantasin skenar iväg med mig och jag börjar skratta: Vem skulle vilja jobba som reservdelskvinna? Innebär det att stå beredd på att avvara ett ben, en arm, ett bröst eller kanske en hjärna måhända? Måste man ha speciella mått här och därför att få platsen? Vem är rbetsgivare? Sjukvården, plastikkirurgin eller kanske institutionen för kvantfysik (med IQ-test på sökande, under 140 göre sig inte besvär).

"Ja jag kan tänka mig att ge bort en tå eller två, jag har ju ändå 10..."

"Mina gröna ögon är åtråvärda, jag får nog platsen..."

"Med tuttar som mina har jag jobb direkt..."

"Eftersom jag vet att jag är smart och inte orkar ta vara på det själv så..."

Men det var varken sjukvård eller kvantfysik som ville ha den där reservdelen, det var bilverksta'n!   

Var jag ett år yngre. Var jag fattig student utan jobb. Hade jag 4 härliga dagar i Åre i antågande.

Haha.. läste just det inlägg jag skrev denna dag för ett år sen. Handlade om boken The Secret. Jag har inte läst ut den än. Fast det är en så'n bok man inte behöver läsa från pärm till pärm. Den går att öppna mitt i och läsa lite här och där och hitta godbitar att ta till sig. Eller förkasta om man nu vill det. Den tål väl att läsas kan jag säga så här ett år senare, men är kankse inte den bästa i genren enligt mig. Kanske borde återlämna boken till dess rättmätiga ägare snart.. Jag är ju annars en stor Mia Törnblom-fan. Jag upphör aldrig att imponeras av hur man kan gå från deepest shit till top of the spot! Måste ta och läsa hennes senaste som handlar om ledarskap.

 Åh, jag saknar mina kursare jag hade för ett år sen. Vi "pratade" varje dag på msn och Skype. Nu pratar jag i och för sig med människor på riktigt varje dag, och riktigt trevliga sådana, på jobbet mest. Men jag saknar ändå mina söta kursare. Hoppas ni har det bra i era IRL-liv!

Cease the day! You never know how many days you will be able to cease..

Where I came from there were no hills at all
The land was flat, the highway straight and wide
My brother and I would drive for hours
Like we had years instead of days
Our faces as pale as the dirty snow

Once I knew there was a love divine
Then came a time I thought it knew me not
Who can forgive forgiveness where forgiveness is not
Only the lamb as white as snow

And the water, it was icy
As it washed over me
And the moon shone above me

Now this dry ground, it bears no fruit at all
Only poppies laugh under the crescent moon
The road refuses strangers
The land, the seeds we sow
Where might we find the lamb as white as snow

As boys we would go hunting in the woods
To sleep the night shooting out the stars
Now the wolves are every passing stranger
Every face we cannot know
If only a heart could be as white as snow
If only a heart could be as white as snow