till exempel att skotta snö, vara snäll, bädda sängen, tvätta hela familjens smutsiga kläder, dansa, programmera ( ja åtminstone mycket bättre än jag var för ett år sen - sen har jag väl en bit, ganska lång sån, tills jag är bra i allmän mening då..), läsa, tänka på andra och en massa annat. Men jag är inte bra på att shoppa!

Hur jag än planerar att jag ska klara av julinköpen i god tid innan jul så blir det aldrig så. Eller lite blir det. Några veckor innan. Men sen återstår det likväl alltid en hel del sista dagarna innan jul. Det är som om jag inte riktigt kan bestämma mig förrän jag måste. Och ingen skillnad var det i år. Jag for runt på stan idag bland alla andra sista-minuten-inköpare (om man nu kan kalla det så hela 3 dar innan jul) och frös och svettades omväxlande. In i +20 grader, ut i -9, in i +20 ut i -9 osv..

Jag är som sagt inte helt begeistrad av shopping. Vet inte hur generna slog där, men tillhör inte den där skaran som kan shoppa i timmar och göra av med hur mycket som helst. Vet faktiskt inte hur de bär sig åt egentligen? Jag tycker det är kul första halvtimmen, upp till timmen är helt ok. Sen börjar jag tänka på hur mycket jag egentligen måste köpa mera...om det verkligen är nödvändigt att göra det just idag? Är det inte dags för en fika istället? Börjar bli trött i ryggen, blodsockret sjunker och därmed humöret. Ungefär här börjar jag undra varför alla andra människor måste vara på stan just idag, när jag är där. Väljer alltid långsammaste kassakön och undrar varför så många affärer har så dålig luftkondition. Det går ju knappt att andas därinne..   

Det blev liksom lite oplanerat som vanligt idag då. Eller orutinerat kanske man ska säga. I första affären köper jag största klappen. Över en meter lång och säkert 70 cm bred. Med den trängdes och bånglade jag sen runt på stan i överfulla affärer, stod i kassaköer, slog i och svor tyst för mig själv över min totala oförmåga av inköpsplanering. Vem som helst som sprungit på stan nå'n gång inser ju att man tar det största sist. Det är ju bra att gå tillbaka till den affären i slutet, särskilt som den låg på vägen till parkeringen...

Tänker att nu har jag lärt mig nå't till nästa år i alla fall. Men inser snart att det är ett helt år dit. Så det blir väl den gamla vanliga visan då med..