Förra veckan..man ser skidspåren..

Igår..inga spår alls varken efter skidor eller is.. 

Det måste vara våren nu, trots att det snöade och var ruskväder idag. Aprilväder..

Då förra veckan när isen fortfarande låg lite var jag ju bara tvungen. Ni vet. Gå ut en sväng på bryggan och titta..Undrar om den håller.. Undrar hur tjock den är.. Tog det säkra före det osäkra och gick till strandkanten istället. Vågade inte riskera att hoppa ner en halvmeter från bryggkanten o gå igenom isen ju. Så istället smög jag ner till iskanten där den började just i strandkanten - o vips! - horsintal-läge! Där låg jag lika överraskad som man bara kan bli av att helt oplanerat falla till marken som en fura. Hade förstås halkat o landat med foten i is-snö-sörjan blivit blötkladdig om händer och skitig på jack-ärmen.

Just då ser jag. På andra sidan viken sitter där två sol-lapare o njuter o ser mot mitt håll. Blir förmodligen lätt rosa om kinderna när jag inser att de antagligen just i detta ögonblick sitter och skrattar åt mitt barnsligt dumma tilltag att testa isen. Smått indignerad reser jag mig upp men kan ändå inte låta bli att fnissa åt mig själv medan jag snabbt avlägsnar mig från stranden.. Tur man har barnasinnet kvar. Livet skulle bli rätt trist annars.