Kan mammor få semester? En lagstadgad egen liten mammasemester bara. Några dagar åt gången ett par gånger om året. Känns som om man skulle behöva det ibland. Borde inte det gå att ordna här i Sverige, det bästa av länder vad gäller föräldraledigheter och barnanpassning? Till och med Tyskland, som jag kan tycka är lite gammeldags i såna här sammanhang, har faktiskt det. Jo, man kan där bli ordninerad att åka på vilohem om man är småbarnsmamma. Dock får man ta de små liven med sig (för hur skulle papporna kunna ta hand om dem Anna Anka? ;) ) men för de små finns ordnad barnpassning medan mamma ligger och blir ompysslad på allehanda vis. Tänk vad härligt det vore! Service från morgon till kväll och mest bara rå om sig själv.

Nu börjar väl jag växa ur den där rollen som småbarnsmamma kanske, men det skulle nog funka lika bra för storbarnsmammor eller mellanbarnsmammor! Man kan vara lika trött då. Får inte sova på nätterna fast av helt andra orsaker än de vid småbarnsåren. Inte lika mycket omvårdnad men likväl service till ett helt hushåll och den som alltid finns där för alla och envar. I vått och torrt. Mamma står pall. Fast det gör hon inte alltid. Det händer att även hon brakar ihop ibland och famlar efter stöd och tröst. Och behöver en liten mammasemester för att hitta sig själv och sin styrka igen. Jag röstar på det parti som är för en mammasemester!

A dream is a seed

The seed of a tree

A tree full of life

And the things you can be

Your dreams are the windows

Through which you can see

A hint of the future

And the things you will be

Each night when you sleep

You're feeding the seed

The seed of the tree

Of who you will be

Jennifer G Davis

Höstsvamp 

Bryggan

En av tre

Dagg 

Vy mot sjön

Höstlöv

Sveaborg 

­Hösthelg i stugan. Det finns inte mycket som är så lugnande för själen som ett besök i stugan under hösten. Färre grannstugor som är bebodda, nästan inga båtar som drar förbi på sjön, solen lyser klart men ändå med ett behagligare lite mindre starkt sken, än på sommaren. Färgerna är sprakande gula, röda, orangea och gröna. Morgonyogan på bryggan med ett avslutande dopp i sjön byts ut till en morgonpromenad i duggregn före frukost. Uppfriskande och härligt. Underbart att ligga och titta på brasan tills man somnar och sen på morgonkvisten vakna till 18 grader, smyga upp o dra på sig en tröja o tända i spisen igen.. 

Annars handlar det mest om att bära stockar, klyva ved, stapla densamma, släpa ris, bränna ris och bestämma sig för om man ska basta eller inte! Här sätter man inte på bastun, som hemma. Bodde en gång i kollektiv med bland annat en finne som var förundrad över hur vi i Sverige sätter på allting. Vi sätter på kaffet, sätter på potatisen, sätter på TV’n, ja det mesta kan man sätta på. Det han först hade hört att man sätter på var tjejer.. Nej, här tänder man bastun. Eller möjligtvis lagar fast. För en eld sätter man i alla fall inte på!

Vi hade bestämt att hoppa över bastun första kvällen, det var ändå ingen som orkade. Men vid sjutiden kunde jag inte hålla mig längre:

         - Jag går ner och tänder i bastun..

         - Men vem ska basta då?!

         - Jag!

Det slutade med att alla bastade i skymningen, med ett stearinljus på golvet i den vedeldade bastun för att överhuvudtaget hitta till laven. Och för varje gång vi klev ner i vattnet var det allt svårare att se stigen upp igen. Men mysfaktorn var hög. Första kvällen blev det stegen ner i vattnets 13,5 grader. Sakta och huttrande. Dag två var man redo för bomben!

Hann även med att vara lite kulturell i huvudstaden Helsinki. Där har de Picasso-utställningen Pablo. Med lite fantasi kunde man nästan se vad tavlorna föreställde! 

Så här halvvägs in i september är det väl dags att döpa om Sommarbloggen till höstbloggen istället. Hade ju inte riktigt tänkt att bli en bloggare helt och hållet. Men det är lite svårt att släppa taget nu måste jag erkänna. Så den får väl heta höstblogg så får vi se om det blir några inlägg framöver.

Igår fick jag förresten höstens första walking-endorfinkick! Eller årets första. Kanske de senaste årens första om man ska vara riktigt ärlig. Hur som helst var det härligt! Vilken känsla att helt plötsligt få en lycko-kick mitt under promenaden! Alla som jag mötte måste undrat varför jag gick med ett leende från öra till öra..Nåja det bjuder jag på, jagar gärna nästa kick snart och länge..

Ajvide, konstigt namn. Men läser just nu John Ajvide Lindqvist. Han heter så, författaren. Jag gillar hans språk. Hans sätt att använda språket snarare kanske. Nya ord. Utomhuset till exempel. "när inte utomhuset finns att tillgå.." Ja det är viktigt, utomhuset, eller var det åtminstone förr när man bodde trängre och spenderade mer tid ute. Det är viktigt nu med, men vi förstår det inte riktigt. Hur viktigt det är tror jag. Tror man skulle må ännu bättre om man tillbringade fler timmar utomhus. Se på golfarna till exempel. De blir bara fler o fler. Jag menar vem skulle gå på att det verkligen är skoj att slå på en liten boll och sen gå och leta efter den? Nej det är nog naturupplevelsen (det finns oftast "äkta" natur runt golfbanan) och utomhuset som egentligen lockar. Och möjligtvis golfarkompisarna då, som man går med. (Har man väl skaffat sig en hel del potetiella golf-fiender nu...) Boken heter förresten Människohamn.

Man blir trött i hela kroppen när man måste lära sig en massa nytt. Det är för att synapserna måste knyta en massa nya vägar. Synapsernas nya kopplingar gör människan trött. Då förstår jag min trötthet så mycket bättre! ;) Fast det går alltid upp och ner det där med trötthet. Kan vara pigg flera dar i sträck, och sen är man trött lika många dar.. Tänk om man kunde vara pigg jämt! Men det är säkert inte hälsosamt. Så det är nog ändå rätt bra att det går lite upp och ner ändå. Just nu är det ner, så vad vore bättre än att lyssna på kroppen o krypa ihop i en skön soffa eller nå't?!

Fredagsmys<3

Cyklade  just hem från jobb nr 2 idag. (Inga val-problem idag - har jobbat 11 timmar på två olika jobb..så då slapp man välja studiekurs!) Det var inte ett stilla sommarregn denna gång. Det var snarare ett hällande ösregn, såna som bara kommer om hösten. Ni vet när vatttnet forsar längs gatorna och sprutar meterhögt kring bilar som kör förbi. Optimist som jag är hade jag tagit skaljackan som står emot väta trots att jag hade hört att det var regn på gång. Jag menar man kan ju packa ner regnjacka, om man är rädd för regn vill säga..men nu hade jag ju redan en som står emot väta. Just det. Väta. Inte hällregn. Tydligen. Det gick rätt igenom efter bara en pytteliten stund. Och då menar jag pytteliten, jag har bara 5 minuters cykelväg från jobb nr 2. (3 från jobb nr 1) Och känslan i fötterna, när man först känner lite fukt som snabbt blir till blött och sen känns det som om man stoppat ner foten i en sjö! Den är verkligen otäck. Jag kunde vrida ur strumporna när jag kom hem. Ja det är bara att hoppa in i bastun o värma sig nu. 

Då skulle man var igång då. Egentligen. Med studierna alltså. Men det har blivit jobb istället, vilket är bra för ekonomin men mindre bra (visst är jag duktig A? Jag kämpar på med språket!) för studieresultaten. Så är det som vanligt när jag ska sätta igång med någonting nytt. Jag vet inte riktigt var jag ska börja utan kikar lite här o lite där. Börjar en snutt på ena kursen; "huga vad mindre lätt (?!) det var där...tar en titt på den andra kursen istället..."

Så nu sitter jag här mitt emellan två just påbörjade kurser och undrar vilken jag ska välja.. Jag tror det blir bäst att ta en promenad istället..!! :P