Dagen började som en myslördag. Regnet smattrade utanför fönstret när jag steg upp så det var bara att leta på bästa myskläderna till en riktig myslördag, plyschklänningen, leggings och gosiga raggisar på fötterna. Så småningom letade sig resten av familjen upp och den enda vi saknade var katten. Efter en hel del letande och lockande hittade vi henne till slut i en av sängarna slött liggandes. Så fort jag tog i henne märkte jag att något var fel. Helt fel. Hon var inte som vanligt.. Försökte ställa henne på bänken för att undersöka lite och då föll hon ihop på sidan med ett missnöjt jamande. Ajdå. Inte bra. Inte alls bra. Leta veterinär nummer på internet. Måste till djursjukhuset, suck

En lördag är allt stängt här i närheten så det var bara att packa ihop katten in i bilen och lämna två gråtande förtvivlade barn och en gubbe med Vad-var-det-jag-sa-blicken ("det blir bara en massa jobb och utgifter av katt..") i dörren och ta ett barn med som kattskötare i baksätet och köra 11 mil till närmaste djursjukhus!

I receptionen var det dags för första chocken. Stod och läste en skylt som informerade om att det skulle kosta 850 kr att komma akut. Tog ett djupt andetag och stod emot lusten att snabbt springa därifrån med katten i korgen. Ögonen letade sig längre ner längs raderna medan receptionisten sysslade med något administrativt. I nästa mening stod att kommer man en helg, alltså lördag eller söndag, är taxan 1570 kr!! Det var nästan så jag sjönk till golvet. Andas djuuuupt. Som tur var kom receptionisten fram och började prata där, annars vet jag inte vad som hänt, så jag var tvungen att verka samlad och berätta vad som hänt.

Väl inne i undersökningsrummet började jag förstå att det inte skulle stanna där. Varje vidare ingrepp/undersökning kostade ytterligare några lappar.. Men jag kunde ju inte lämna henne i sticket stackars liten med feber o illa däran som hon var. Det räckte med en blick på lilla kattskrället så sjuk och ämlig hon var. Det hela visade sig så småningom vara en varböld, troligen orsakad av bett från annat djur.

Så ungefär 4000 kr fattigare körde vi hemåt i regnet och undrade så smått vad pengar egentligen är värda. Och vad ett litet kattliv kan vara värt. Jag hade ju faktiskt inte trott att jag skulle få pengar från CSN i höst - men det fick jag. Så dem kan ju gott gå till Zally som lilla skrället heter. Så kan vi äta havregrynsgröt till middag hela hösten!

Tänk vad bra vi ändå har det, det kunde ju vara barnen som var sjuka. Ska vi eller ska vi inte betala för vården? En del på vår jord måste ta sådana hemska beslut i sitt liv. Tack och lov att jag bor i Sverige!!

Nu hoppas vi att antibiotikan hjälper så vår lilla skatt repar sig och blir busig och glad igen.