Den var nästan lite söt den..tänkte jag när jag bad gubben köpa ostsås.

Det var en av denna sommars soligaste o varmaste dagar så jag skulle förstås jobba eftermiddag (jag jobbar nog alla solgoa dagar denna sommar ;-) )och hade bestämt mig för att laga lasagne till lunch (lagom trött på Mamma Scans köttbullar och falukorv..).  Till lasagnen måste man göra ostsås – jag hatar att göra ostsås. Först blir det klumpar i bottenredningen så man får röra sig blå. Sen ska den koka ett århundrade. Sen bränner den fast i botten så när man hällt i osten och rört om finns nästan ingen sås kvar - Vis av ostsåserfarenhet och för att inte missa det bästa av svensk sommar, måste hinna till havet innan lunch, ringer jag gubben och ber honom köpa med sig färdig ostsås (så’n finns ju faktiskt numera. Tack Milda.).

Väl tillbaka från Kattberget som det blev den här gången (är förundrad över hur många Ockle-bor som aldrig varit på Kattberget, ni har definitivt missat nå’t!) scannar jag noggrant kylens alla hyllor efter ostsåsen men zero. Så småningom hittar jag en underlig glasburk på bänken med texten Ostdip på..hm.. har aldrig sett något liknande..ser ut som en ljusorange smörja som man antagligen har till att dippa nachos eller nå’t i?! Inser snart att detta är nog den ”ostsås” som jag fått hem. Jaja, man får vara glad för det lilla, han försökte i alla fall! Kvick i vändningarna som jag är hinner jag ändå laga egen ostsås och få ihop lasagnen innan jobbet.

När jag senare påpekar med ett smått dolt leende på läpparna att det nog inte var riktigt rätt sort den här gången (heller..) får jag höra att gubben faktiskt frågat självaste köttmästar’n om just den ostdippen funkar till lasagne!

Ja se där fick man för att man var inskränkt och fördomsfull igen. Skrattar bäst som skrattar sist..

Livet är det där som flyter förbi just nu i skrivande stund faktiskt. Man kan inte ändra på det som var igår, och du vet aldrig vad morgondagen för med sig. Det enda du har helt säkert är det du har här och nu. Så för att få det bästa av varje dag brukar jag kolla att jag varje dag har något positivt med mig. För det är ju så att för varje minut du är negativ, arg eller sur missar du 60 sekunders glädje!

Ett litet enkelt tips på hur du kan kolla dig själv:

Har du

• sett något vackert
• smakat på något gott
• rört vid något härligt
• hört något vackert
• tänkt glada, positiva och kärleksfulla tankar

 

idag?

 

Lägger mej raklång på altanen och tittar upp på molnen en stund. Tankarna tar genast överhanden och snurrar runt i mitt lilla huvud. Stort som smått blandas snabbt och rörigt som det bara kan göra med tankar..dödsbudet igår, nykomlingen i släkten förra veckan, vad ska jag göra idag, får barna ta glass nu eller är det för nära lunch, hon var ju pigg för två veckor sen, undrar vad lillkillen ska heta, måste handla vi har ingen mjölk, livet är kort fast ibland känns tiden lång, undrar hur de har det på Västkusten, måste se till att hälsa på alla nära o kära, skönt att det gick fort, ser mycket lidande på jobbet men mycket glädje också, James Blunt är verkligen bra, vad var det jag skulle göra idag egentligen, känner mig ledsen men samtidigt glad, känslor är konstiga ofta överraskar de eller i alla fall ibland, molnen blåser förbi fort idag, njurar är livsviktiga, man måste ta vara på den kropp o det liv man har, tänk att lillkillen har hela livet framför sig, idag har de fest i himlen..

Cyklar hem i stilla sommarregn efter en hyfsat lugn kväll på jobbet. Tänker att jag är trött, ska bli skönt att komma hem, ta en kopp te och krypa ner med Guillou (ja hans bok alltså..). Noterar innan jag kliver in att det fortfarande lyser i minstingens rum..hm..nästan lite sent, men för all del det är ju lördag. Öppnar dörren och mot mig slår ett brus av oväsen! The Final Countdown med Europe skrålar från laptopen, hör skrik och springande fötter och slag i dörrar och skratt..en hög med diverse kläder och 6-7 burkar hårgelé/spray/vax blockerar vägen mitt på hallgolvet. Just ja, en skulle ju åka till Västkusten imorgon, förmodligen packningen.. Tar mig förbi klädhögen och vidare in i huset, tittar in i minstingens rum och ser en madrass på golvet..ajdå, hon pratade nå't om att sova över innan jag for till jobbet. Men rummet är tomt, alltså är de uppe.. Ett steg till och jag krockar nästan med de 4 större skrattande, jagande, busande barnen. Hjälp och pust, jag som ville ha en lugn tidig tekväll!

Istället blir det till att mota in minstingarna i badrummet, bädda sova-över-madrassen efter att jag letat lakan o täcke - vanliga sova-över-täcket skulle visst användas av kompis modell större (13 år, blir visst många här inatt..) - natta minstingarna, packa klart Västkusten, skicka in stortjejerna på rummet (skönt att de bäddar själva iaf), skicka hem en kompis och sen äntligen min kopp te! Kommer slutligen helt färdig i säng vid midnatt och orkar bara med 4 sidor Guillou.

Å andra sidan hade jag två mysingar i sängen på morgonen istället för en. Det kokades kaffe under täcket och lektes Björnen sover innan vi pratade tandställning till frukost; "Mamma, jag också vill ha en så'n där fin silvrig rand över tänderna!"

Love Family Life! <3

Väcks  av det sedvanliga "Mamma KOM!" (hm..låter som ett bestämt barn och en curlingförälder av värsta sort nästan. Inte bra. Man får hoppas att skenet bedrar där..) Går in och finner 6-åringen sittandes i sängen stirrande in i väggen. Efter en stund kommer "Jag vill städa klart nu." Lite förvirrad undrar jag om jag inte har vaknat riktigt och kanske drömmer eller nå't; jag vill städa klart nu? Jag menar, vem har hört talas om ett barn som VILL städa?? Tror aldrig jag har hört det förr..Blir av nå'n anledning helt svarslös och står kvar vid sängen som ett fån och vet inte hur jag ska tackla den. Själv brukar jag ha en del andra göromål precis när jag kliver ur sängen, typ toabesök, frukost, borsta tändrna, kamma håret (om man nu hade nå't) o sån't..

Att sen inte ord följdes av handling denna gång utan istället blev till skönsjungande singstar är ju en helt annan femma..(mer att städa undan innan frukost med andra ord ;) )

Ja jag kan inte säga att jag inte blev förvarnad. Men om jag inte riktigt tog de orden på allvar eller om jag var lite för optimisktisk vet jag inte riktigt.. Hur som helst så har jag varit med om en ny erfarenhet idag. (det var snällt uttryckt..)

Hade föreställt mig en skön promenad ner till stranden småpratandes med min gamla tågluffarpolare från längesen (det var länge sen vi sågs nu) och sen en härlig fika på utflyktsfilten med nybakta bullar o kaffe medan barnen badar..

Men riktigt så blev det inte..för hon har gått och blivit hundägare. På vägen ner hade alla 100% fokus på den lilla 15 veckors flatcoated retvivern med för stora tassar och vingliga ben som for runt och åt bajs och snörde in sig i allas ben och skulle leka med andra hundar på vägen (liksom matte måste prata vovve med deras mattar ni vet..(suck typ)).

Väl nere vid vattnet breder jag ut filten som man väl brukar och ska just till att duka upp när ett svart yrväder plötsligt far runt över hela filten och sätter geggiga tassmärken som nya mönster på min röda utflyktsfilt.. "Eeh..vi kan väl sitta på stenarna o fika ?" säger matte då med ett litet urskuldande leende. Visst tänker jag, stenar är ju bekväma..?!

Nåja, vi hänger den geggiga filten i ett träd för att torka och börjar hälla upp kaffe medan yrvädret far i och ur vattnet och hinner stänka ner oss otaliga gånger och även sätta fina geggtassemärken på mattes tröja o byxor (jag aktar mig noga nu..;-)). Precis när jag ska till att ta en första tugga på min bulle rusar alla barn upp ur vattnet och behöver hjälp med att hitta sina kläder och få på sig dem i rätt ordning! Hunden busar runt och är lätt överlycklig mest hela tiden. Till slut står vi upp o fikar och kastar ut bullar till ungarna som snabbt får glufsa i sig dem liksom i farten.

Sen promenerar vi hem och jag kommer att tänka på att jag undrar fortfarande vad de har gjort sen sist, ni vet allt det där man brukar prata om med nå'n man inte träffat på länge, ja förutom att de skaffat hund då och såå lyckliga hundägare (nästan jämt)!

Skönt att jag tänkt att skaffa katt till hösten.. ;)

Ett hett tips när du har tråkigt:Lyssna på när 6-åringar pratar med varandra!

Den här fick jag höra idag:

"Mitt fotbollslag är det bästa...vi har mött Södertälje, Bissarna.. Missarna, Burkarna, Lurkarna och ..Kamelerna."

Jag kunde inte göra annat än att snabbt smyga in i ett annat rum o pressa händerna för munnen! :D Underbara ungar :) Duktig på att rimma iaf..;)

Skulle laga mat hos bästa väninnan ikväll i deras supersnajsiga nya kök - ha vilken parodi!

Först får man en av Tupperwares omöjliga burköppnare i handen och där står hon och småflinar åt en: "Du är väl teknisk, det där löser du!" Efter en stunds vridande o vändande lyckas jag till slut få grejen att fungera hyfsat och få hål på burken (tack för den Tupperware). Skönt, tänker jag med det mesta av självförtroendet under kontroll, nu slänger vi ihop restenoch fokuserar på vem som kör in till stan och vem som får dricka vin till maten. Trodde jag ja!

Nej då har de en sprillans ny spis från outer space eller nå't, finns liksom inga vred att sätta på plattorna med..bara touch-ställen som bara funkar på EN av touchytorna som vackert lyser 00.. Men ingen av plattorna blir varm vilket är en förutsättning för att man ska kunna laga mat, annars är det liksom ingen idé att använda spisen. Jaha, vad gör vi nu då..? Fram med funktionsbeskrivningar och läsa (suck, måste allt vara så himla krångligt jämt?) Äsch, vad är det för fel på kokt ris med kall sås och.. rått kött?

Till sist tar vi med visst motstånd upp telefonen och ringer sambon som demonstrerat monstret till spis dan innan, och då helt plötsligt, tro't om ni vill, innan han hinner börja förklara så sätter vidundret igång och lyser överallt där det ska lysa och rätt platta blir varm..

Ja så innan vi hann ut i caben hade solen gått i moln och svenska sommaren bjöd på säkert 14 grader. Men ska man åka nedcabbat så ska man! ;P

Tur att jag har en gammaldags spis med vred med tydliga lägen 1-6.Å andra sidan har jag ingen cab så det hade inte hjälpt värstans..