Var när jag blev anfallen av en skogsmyra som kröp in i ena skon, ni vet såna där 2-centimeters som både är röda o svarta och bits jättehårt, på väg från klippan på södra Femöre. Jag stod och hoppade  på ett ben för att inte tappa balansen, med strandkassar och skon med myran som skulle ut i händerna, när jag plötsligt upptäckte att jag var lite roat iakttagen av ett gäng besökare till Fortet. Ja vad kan man göra om inte lägga på ett brett leende och låtsas som om man alltid hoppar omkring på ett ben i skogen för skojs skull! Så då har man lyckats roa någon idag också då.. :)

Innan myrepisoden:

Det är underligt hur man kan sova 10 timmar per natt när man spenderar dagarna mest med att göra ingenting..

10 underbara med att vara där:

• Starta dagen med ett uppfriskande morgondopp i sjön som piggar upp sovtrötta muskler
  
• Yoga i morgonsolen på bryggan till forsens brus o lövens sus i björken
• Gå smultronpromenad o trä dem på strå
• Ligga o titta på molnen bland trädtopparna - vad föreställer de idag tro?
• En kopp kaffe på verandatrappan i eftermiddagsssolen - kaffet smakar aldrig så gott som här
• Vakna till smattret av regn mot stugtaket och tänka "Vad mysigt, nu kan jag ligga o mysa under täcket hela dagen om jag vill!"
• Sitta på backstugans veranda o läsa till vindens sus
• Ta en tur med båten utan riktigt mål.."det är vägen som är mödan värd" som Karin Boye skrev
• Avsluta dagen med vedeldad bastu o dopp i sjön, bomben, dyk eller bara kliva ner på stegen..välj själv!
• Rofyllt somna till en sprakande brasa i täljstensugnen

Två timmar på Femöre med Thailandsguiden i handen, U2's No Line Under the Horizon i lurarna och solens spegel i havet i blickfånget!

Vad mer kan man begära av livet?

Trampade barfota i snigelslem i gräset idag!! Usch vad läbbigt! Ni som delar den erfarenheten vet hur otäckt schlebbigt det klistrar fast sig och inte vill lossna trots att man pumpar ur halva tvålflaskan och skrubbar allt vad man kan.

Definitivt tummen ner för mördarsniglar! :(

Usch det är lite pirrigt det här..att börja blogga alltså. Lite som Fritt fall på Grönan...man gör det med skräckblandad förtjusning!

Jag menar tänk, vad ska alla tycka om det jag skriver tro? Fast nu har jag ju en gång bestämt mig för att jag inte ska bry mig om så mycket vad andra tycker och tänker. Den som vill kan ju faktiskt låta bli att läsa. Och huvudsaken är ju att jag tycker om mig själv - jag menar ni andra kan ju faktiskt välja om ni vill ha kvar mig i bekantskapskretsen eller inte! Den valmöjligheten har inte jag..;-) Så därför har jag bestämt mig för att älska allt jag skriver.

Jag får väl säga Lycka till, till mig själv då!

Läs gärna presentationen!