Har flugit högt  de senaste dagarna sen konserten så där som man gör när man varit på en riktigt stor konsert. Den vill liksom inte släppa taget om en utan man är i ett ständigt rus på nå't sätt. Så fort man hör en U2-låt behöver man bara sluta ögonen för att vara tillbaka på plats, känna känslan i kroppen och se dem framför sig. Hur hela Ullevi gungar. Det blir nästan värre efteråt. Kan inte höra Moment of Surrender utan att tårarna trängs i ögonen.

Snart flyger vi högt igen. Fast denna gång  på riktigt. I luften. Har ägnat dagen åt att packa. Och packa. Och packa. Vid lunchtid kom jag på att vi har några gamla saronger och batik-klänningar som vore fina att ha med. Det här med god framförhållning verkar inte vara min grej längre.. Var kan jag ha lagt dem tro? Just det, längst ner i tvättkorgen...inte tvättade sen sist.. Det var bara att ställa sig och handtvätta mitt i packningen. Turligt nog blåser det lite lätt idag efter två dagars stiltje. Tackar vädergudarna för det, då torkar det fort!

Har nu bara det viktigaste kvar. Handbagaget med biljetterna, pass och pengar och Hello Kittys målarbok. Och att få med hela gänget förstås. Men det ska väl inte vara det svåraste..