Kom ut på trappen för en timma sen o fick se ett härligt skådespel i skyn. Bilderna talar för sig själva..

Så äntligen blev de omplanterade och utsatta mina små aubergine-plantor. Får nu se om de får vara ifred för de hemska sniglarna.. Men de är betydligt färre i år än tidigare. Sniglarna alltså. Plantorna är fler! Värmen gör väl sitt till att de otäcka slemmiga håller sig på lite avstånd antar jag. Låt det vara varmt och soligt hela sommaren! =)

Nyligen bråkade med..

På plats längs husväggen..

Och vissa fick större kruka än andra..  

Har aldrig satt aubergine tidigare. Ska bli spännande att se hur de artar sig! Ett år odlade jag squash. Det var helskoj. Stora vackra blommor blev det, och fullt med squashar. Året efter år sniglarna allt! Då tappade jag sugen helt för odling. Men nu när jag satt lite frön igen upptäcker jag hur kul det är igen! Får se om de får växa ifred nu..

För någon vecka sen ringde systra mi och berättade att de hade en invasion av myror i köket o att det lett till en hel del smågräl inom familjen. Jag tänkte då att det var väl fånigt att vara oense angående små myror..

Vaknar så själv lördag morgon av:

”Mamma det är en massa myror här i köket!”

Hmm..tänker jag, säkert en eller annan som följt med handduken in från stranden någon av de senaste dagarna. Jag dammsög ju igår kväll o inte såg jag en enda myra då. Vänder mig om för att sova vidare när en enveten röst kommer närmare:

”Men kom o titta då!”

Jaja, bara att masa sig upp för att titta då. Synen som möter mig är ett enda svart myller av småkryp över hela köksgolvet! Följer myrstigen ut i hallen o kan konstatera att de små krypen kommit genom ytterdörren. Igen. Ja det var nu flera år sen de var inne sist, men alltid genom ytterdörren på framsidan. Trots att de alltid verkar vara fler utomhus på baksidan.

Morgontrött i huvudet kommer jag på den geniala idén att hälla ut salt, det har alltid hjälpt mot myror, får jag för mig. Så saltar en fin tjock sträng längs ytterdörrens kant innan jag startar det som kommer att bli stora myrkriget. Ut med mattorna, sätter mig sen på huk o börjar trycka sönder de små krypen med tummen. Ni som haft myror inne o jagat dem vet att de verkar finnas precis överallt hela tiden o ständigt föröka sig. Nåväl, efter en stund ser det i alla fall ut som något som påminner om slaget vid Little Big Horn. En o annan vilsen liten myra irrar runt bland alla döda små myrkroppar. Just då kommer minstingen ut i köket.

”Men mamma, vad GÖR du?! Du får ju inte DÖDA dem!!”

Trevande försiktigt försöker jag, så pedagogiskt som möjligt, förklara att det blir lite svårt att göra sig av med alla dessa småkryp, förlåt myror, utan att ha ihjäl dem. Man kan inte gärna ta upp dem i handen en o en och springa ut med dem. Trodde jag. Men se det går visst det, envisas den djurälskande sjuåringen med och börjar göra just detta. Så medan hon springer ut o in räddandes myror så passar jag på att döda så många som möjligt medan hon är utom synhåll! Trist nog tror jag hon kom på mig med att ha ihjäl dem trots att jag inte fick, för sen var hon arg på mig hela förmiddagen! När hon inte fick äta slabbig gröt framför TV’n – vilket hon aldrig får – skrek hon:
”Jag hatar dig mamma!”

Luttrad trebarnsmor som jag är så vet jag vid det här laget att när barnen argt säger att de hatar dig, så betyder det ”Jag älskar dig för du är den bästa mamman i världen. Men just nu gör du mig så arg så jag måste säga något dumt o elakt!” ;)

Så småningom kunde jag dammsuga upp myrrester, torka golvet och lite klarare i huvudet inse att det vita vid dörren förmodligen borde vara myrgift o inte salt. Så nu ligger en vit sträng Myrr längs dörren o tänka sig helt plötsligt försvann alla myrorna invid dörren. Nu irrar bara en o annan kvarglömd myra runt när man tar sig en sväng i köket. Men den blir inte långlivad. I alla fall inte om det är jag som hittar den. Har den tur blir den räddad ut i friheten av en liten, men storhjärtad, pacifist!

Och jag har tänkt om. Jag förstår nu att små myror kan ställa till en hel del mer än bara oreda i köket!