..och solen i ansiktet. Vidderna framför. Fri att åka åt vilket håll som helst. Bara jag själv som bestämmer. Hur långt som helst. Nästan. Packat bekymrena i en väska och lämnat därhemma. Fri. Som fågeln. På isen. Himlen i alla blå nyanser som finns. Från ljus cyan till djup azur. Bättre än Photoshops allra senaste utgåva. Verkligheten är bäst. Som alltid. Snön gör vackra mönster på isen. I olika nyanser av vitt. Stannar och sluter ögonen med ansiktet mot solen. Värmen smeker min kind. Vinden drar i jackans yttertyg. Ser röda mönster mot svart bakgrund bakom mina ögonlock. Mönster som rör sig oavbrutet som i ett kalejdoskop. Öppnar ögonen och kisar mot solen. Tar in naturens storhet som känns i vidderna över isen. Här och nu. Lever.

Vänder och känner solens värme i ryggen genom den svarta jackan. Vinden biter lite i kinden. Har ju väskan med glädje därhemma också. Måste hem och leta på vart jag ställde den. Livets kappsäck består av dessa olika väskor huller om buller. I en enda röra. Eller egentligen alla väskors innehåll i enda röra. Ibland blir det för rörigt. Och kappsäcken för tung. Då packar jag små väskor och ställer undan. För att få reda. Vägen hem känns positiv. Det är ett under att vi lever. Och vi har bara ett liv. Ta vara på det.   

Över isen..

  in i skogen..

uppför backen..

o vilopaus..

Spåra..

  Tungt men härligt! =)

Påminner om gamla tider...Noice!

Påminner om förra årets vinnare..

Och så Jöback förstås.. ;)

Blev inbjuden av minstingen att bygga med kapla idag. När jag kom in i leken hade hon redan grundat ett hus med olika rum. Min första uppgift blev att bygga en TV i ett av rummen. En TV..av kapla..?     ( Kapla är små platta trästavar 2x10 cm långa)

" Hmm sa jag, hur gör man det? "

" Men det är ju jättelätt! " kontrar minstingen.

" Eeh..jättelätt..? "

Efter en enkel förklaring om att det bara är att stapla dem på varann, några stycken, så blir det en TV, så lyckades även jag med det bygget. Tänkte stilla för mig själv att det kanske inte är konstigt att jag har lite svårt med for-loopar och annat i Javan (programmeringsspråk) när jag inte ens kan bygga en TV av kapla!  

Lite senare i bastun var det dags för favvoleken Gissa-vad-som-helst. Jag fick äran att börja att tänka på något - vad som helst - som sedan minstingen skulle gissa vad det var. Så jag började hårt, trodde jag, med en svår en. Pedagogisk som jag är varnade jag för att det kanske inte skulle vara så lätt att gissa på den här..

" Det här gör att man svettas. "

" Bastun! " ropar hon.

" Nej, men det finns i liksom bastun..Det gör att man tar av sig kläderna. "

" Värme! "

Jaha, så svår var den. Andra gissningen.   Då var det värre när hon tog sin. Den gick jag bet på helt o hållet. Eller vad säger ni om den här:

" Först snurrar det ett varv. Sen stiger det upp i luften.."

Jag hade massor av bra gissningar. Tyckte jag i alla fall. Men de var inte rätt nå'n av dem. Vad tror du att det är..?