För någon vecka sen ringde systra mi och berättade att de hade en invasion av myror i köket o att det lett till en hel del smågräl inom familjen. Jag tänkte då att det var väl fånigt att vara oense angående små myror..

Vaknar så själv lördag morgon av:

”Mamma det är en massa myror här i köket!”

Hmm..tänker jag, säkert en eller annan som följt med handduken in från stranden någon av de senaste dagarna. Jag dammsög ju igår kväll o inte såg jag en enda myra då. Vänder mig om för att sova vidare när en enveten röst kommer närmare:

”Men kom o titta då!”

Jaja, bara att masa sig upp för att titta då. Synen som möter mig är ett enda svart myller av småkryp över hela köksgolvet! Följer myrstigen ut i hallen o kan konstatera att de små krypen kommit genom ytterdörren. Igen. Ja det var nu flera år sen de var inne sist, men alltid genom ytterdörren på framsidan. Trots att de alltid verkar vara fler utomhus på baksidan.

Morgontrött i huvudet kommer jag på den geniala idén att hälla ut salt, det har alltid hjälpt mot myror, får jag för mig. Så saltar en fin tjock sträng längs ytterdörrens kant innan jag startar det som kommer att bli stora myrkriget. Ut med mattorna, sätter mig sen på huk o börjar trycka sönder de små krypen med tummen. Ni som haft myror inne o jagat dem vet att de verkar finnas precis överallt hela tiden o ständigt föröka sig. Nåväl, efter en stund ser det i alla fall ut som något som påminner om slaget vid Little Big Horn. En o annan vilsen liten myra irrar runt bland alla döda små myrkroppar. Just då kommer minstingen ut i köket.

”Men mamma, vad GÖR du?! Du får ju inte DÖDA dem!!”

Trevande försiktigt försöker jag, så pedagogiskt som möjligt, förklara att det blir lite svårt att göra sig av med alla dessa småkryp, förlåt myror, utan att ha ihjäl dem. Man kan inte gärna ta upp dem i handen en o en och springa ut med dem. Trodde jag. Men se det går visst det, envisas den djurälskande sjuåringen med och börjar göra just detta. Så medan hon springer ut o in räddandes myror så passar jag på att döda så många som möjligt medan hon är utom synhåll! Trist nog tror jag hon kom på mig med att ha ihjäl dem trots att jag inte fick, för sen var hon arg på mig hela förmiddagen! När hon inte fick äta slabbig gröt framför TV’n – vilket hon aldrig får – skrek hon:
”Jag hatar dig mamma!”

Luttrad trebarnsmor som jag är så vet jag vid det här laget att när barnen argt säger att de hatar dig, så betyder det ”Jag älskar dig för du är den bästa mamman i världen. Men just nu gör du mig så arg så jag måste säga något dumt o elakt!” ;)

Så småningom kunde jag dammsuga upp myrrester, torka golvet och lite klarare i huvudet inse att det vita vid dörren förmodligen borde vara myrgift o inte salt. Så nu ligger en vit sträng Myrr längs dörren o tänka sig helt plötsligt försvann alla myrorna invid dörren. Nu irrar bara en o annan kvarglömd myra runt när man tar sig en sväng i köket. Men den blir inte långlivad. I alla fall inte om det är jag som hittar den. Har den tur blir den räddad ut i friheten av en liten, men storhjärtad, pacifist!

Och jag har tänkt om. Jag förstår nu att små myror kan ställa till en hel del mer än bara oreda i köket!

Har varvat ner lite såhär efter två veckors jobb kombinerat med studier på kvällarna. Så nu ska jag nog ta och njuta lite av sommaren som ju kommit med besked. Nej, inte lite förresten. Passar på att njuta massor. Sola, bada, läsa go-saker o intressant-saker o viktig-saker i en lagom blandning sådär. Umgås med härliga vänner. Grilla, äta ute, se tallarnas stammar som glöder i kvällssolen o lyssna på vindens sus i björklöven. Ta den där vinkvällen på klippan med bästa underbaraste vännen. Gå promenader och känna sommarens dofter och ta in de mäktigt vackra scenerna av sommarSverige. Lägga dem på näthinnans minnesbank så man ka ta fram dem när blöta ruskiga höstkvällar känns jobbiga. Tanka kraft.

Lyssnar på gamla låtar av Eva Dahlgren. Ängeln i rummet - en av de vackraste, ever. Tänk vad mycket bra musik det finns. Musik som gör dig glad. Musik som får dig att längta. Musik som får dig att minnas. Musik som får dig att hoppas. Musik som gör dig stark. Och det häftiga är att det är olika musik för olika människor. Var och en har sin låt som peppar, en annan som får en att minnas osv. Ska lyssna mycket på mina bästa nu i sommar. ..

Lånade en härlig bok igår. Den heter just "En härlig bok"! Det är Mia Törnbloms samlade citat som är väldigt läs- och begrundansvärda. Den här var i pocketvariant, smidig att bära med sig på sommaren. Annars vet jag att den finns inbunden, i sammetspärm! Den måste jag bara unna mig någon gång. Jag menar hur många böcker har man med sammetspärm? Rar att somna till när man peppar sig själv inför nästa dag.  Gör ju inget om man råkar lägga huvudet på boken så att säga..

Och vad mer kom jag hem med då, jag som skulle ha något sommarmysigt gullgull som man njuter av att läsa, typ Lisa Jewell. Jo det blev Pojken som kallades Det av Dave Pelzer. Har inte hört den sen psykologiläraren läste den för oss i gymnasiet (hon, stackaren, som alltid luktade svett lång väg så vi funderade på att ge henne roll-on i avskedspresent när vi tog studenten! Förlåt, men det måste ju vara preskriberat vid det här laget! ;) ). Vet inte riktigt varför den hoppade med hem. Kanske för att det är en  historia med lyckligt slut.. Sen hittade jag en annan intressant som heter Vi måste prata om Kevin, av Lionel Shriver. Den handlar om mamman till Kevin som sköt ihjäl 7 klasskamrater och 2 lärare i USA för ett antal år sen. Lättsam sommarläsing? Knappast. Men nu när jag börjat i den märker jag att den är riktigt bra skriven. Som en välskriven roman som ger små pusselbitar i taget, ger det där bakom som ingen såg, ingen brydde sig om när det värsta hade hänt. Tankar, känslor som faktiskt alla människor har. Även om man inte alltid vill tro det.

Det leder mina tankar till Annika Östberg, hon som suttit i fängelse i USA tokmånga år för att hennes pojkvän sköt en polis mm. Hon ska ju sommarprata i augusti. Då finns det människor som tycker att hon inte ska få sommarprata! En skrev i tidningen att han tyckte det var illa att en hemsk människa som hon ska få tid i svensk radio. Jag förstår inte resonemanget alls. Om jag måste välja bara EN sommarpratare att lyssna på så blir det hon, absolut! Hon om någon har väl intressanta saker att berätta. Även om hon inte hållit sig inom lagens rätta sida alla gånger så kan man väl inte dömas för evigt. Då är vi ju tillbaka till medeltid när bannlysta fick fly till skogs och överleva bäst de kunde. Nej, det finns inte bara onda eller bara goda människor. Alla har allt i sig. Sen väljer vi vad vi vill ta fram, och de valen styrs av nog så många faktorer. Det viktiga är att förstå att vi faktiskt har ett val, även om vi först gjort tokiga val. Läs Mia Törnbloms Så dumt! och imponeras av hennes val!!

Avslutar med ett av Mias citat som jag fastnade för:

Att drömma är som att så.

Somliga frön gror, andra inte.

Gå ut och gör det bästa av Din sommar nu!