Denna blogg skulle vara reklamfri ju! Och helt utan förvarning dyker det upp reklam- stripes mitt i bloggen. Besviken! Sur! Förbannad! Tummen ned - definitivt.

Mötte paddan mitt på cykelvägen. Den låg där stilla och såg ut som en sten med lite egenartat utseende i skymningen. Först trodde jag den hade blivit påkörd, stackars liten, för den gjorde ett litet misslyckat hopp på fem centimeter och landade inte helt smidigt på halvsned och drog sen sakta de utfläkta benen under sig igen. Och när jag petade på den vände den och gjorde ett nytt fem-centimetershopp. Så jag tog upp den gröna stackaren för att undersöka antalet avkörda, slemmigt skadade ben men upptäckte till min förvåning inga sådana. Förmodligen hade den kommit fram ur sin gömma ut i dagssolen  under dagen och sen inte hunnit ner igen innan han var för stelfrusen för att göra fina långhopp värdiga en padda. Jag la det halvstela gröna kräldjuret lite nerbäddad i gräskanten med förhoppning om att han inte fryser ihjälp till natten. Men sen kom jag på att de rackarna är växelvarma så han klarar ju flera minusgrader. Väl?

Det var jag och en och annan stackars hundägare som trotsade vädret och gav sig ut i fredagskvällens duggregn på promenad kvart över sex. Och så paddan förstås. Jag var toktrött och hade verkligen ingen lust att dammsuga eller laga mat. Då kom jag på något bra, jag delegerade dammsugningen till gubben min. Han ville ändå inte gå på promenad i höstregn. Så gick jag ut och fick frisk luft, blev stärkt till kropp och själ och lovade att ta matlagningen när jag kom hem pigg och glad. Den dealen funkade! Tror det är min nya grej - delegering. Eller arbetsfördelning om man så vill. Jag promenerar, du dammsuger. Inga fler gör-det-själv-böcker som är så populärt. Nej istället ska jag leta böcker med ordet delegering på biblan!

Om jag sen blev så pigg av promenaden kan man ju tvivla lite på kanske..det var då den där margarindiskningen testades..

Skulle just diska ur stekpannan efter köttbullarna för att steka lite lax. Vänder mig om till kylskåpet tar ut flytande margarin och häller i stekpannan i diskhon. Inte förrän jag ställt tillbaka margarinet i kylen och ska till och borsta ut pannan märker jag vad jag gjort! Då får jag ett riktigt jobbigt skrattanfall så jag får knip i magen.

Funderade en kort stund på om jag skulle testa att steka i diskmedel..men jag hoppar den. Jag gillar inte riktigt doften vi har just nu, den gör sig nog inte med lax. Kör på margarin där också.

Får nog skippa vinet till middagen ikväll. Det vore ju trist att somna med ansiktet i tallriken..

Var nyligen på en blinddate-träff. Något jag starkt kan rekommendera faktiskt! Jag börjar bli rätt bra på det där att träffa nya människor tror jag. Det var verkligen helhäftigt. Nu kan ju det bero på att vi hade det väldigt trevligt ihop min lunch-date och jag. Och att vi hade något väldigt speciellt gemensamt. Hon var nämligen den allra första person jag mött som har samma problem som jag med hårväxt. Eller snarare avsaknad av hårväxt. Och jag var den första som hon träffade med alopecia.

Vi hade en del att prata om som man kanske kan förstå. Pinsamma situationer man befunnit sig i, känslan av att vara annorlunda och konsten att fästa lösögonfransar så att de sitter fast! Ja, det kanske inte låter så roligt men faktum är att jag har sällan skrattat så mycket på en lunchtimme som då. Vi skrattade så högt och mycket att arbetskamraterna till slut påpekad att det var faktiskt inte firmafest förrän dagen efter..!

Känns som en vän jag kommer att ha länge. Vi kommer nog följa varandras hårutveckling eller brist därpå med gemensamt intresse.  När vi får tråkigt kan vi ju alltid räkna varandras strån på huvudet!

En liten kattunge kan verkligen förgylla tillvaron. Tänk vad många småleenden hon ger upphov till bara genom att bara ligga i sin korg och se söt ut. Och vilka skratt hon ger genom att jaga sin egen svans runt runt tills hon snubblar. För att inte tala om när minstingen smakade kattmat.. Storasyster hade just bakat chokladbollar med en kompis då jag bad jag henne ge kissen lite mat. Minstningen kommer och får syn på en sked med lite brunt klet på..Mums chokladbollssmet! Trodde hon ja. Nej det var kattmatsskeden hon stoppade i munnen!

När man programmerar..och skapar världens bästa bank, som man inte kan sätta in pengar på, men som gärna tillåter uttag trots att där inte finns några tillgångar..Den måste ju vara kanon. Tvivlar dock på att den blir godkänd..

Eller när ens bästa vän åker på Ladies Night bara sådär utan att man visste något..dessutom till ett bottenpris. Eller kanonpris. Beror på hur man ser det. Och lämnar en annan kvar hemma med banken..

Eller när man börjar tänka på alla roller man har under en dag. Känns som om det bara är jag som har 100 roller i livets pjäs. Igår gick städerskan ut på en promenad, och kom hem som en kokerska. Köksan blev senare under kvällen tvätterska, som dessutom varit både omhändertagande mamma och flitig student tidigare under dagen.

Känns lägligt att länka till Mias blogg här. ;)

Ja egentligen är jag emot reklam på min bloggsida, men Rosa bandet har ju ett gott syfte. Så jag gör ett undantag där ett tag. Nu är ju färgerna inte helt i stil med min sida. Snarare helt fel faktiskt. Rosa till mina naturnära gröna nyanser var ju inte alls najs. Men men, det får gå. Tror inte de skulle gå med på att kalla det Gröna Bandet bara för att matcha min blogg tyvärr.

Lite kul kan det vara att se hur pengarna ökar för varje dag. Ska nog ta och skaffa en sån där söt liten rosa reflex i form av ett band till mörka höstkvällars promenader. Slå två flugor i en smäll som man säger. Både synas och stödja något gott!