Så har man då jobbat sista dagen för denna säsong på äldreboendet. Det var med lite blandade känslor jag bjöd på blåbärspaj med vaniljsås och satt på utvärderingssamtal med chefen. Skönt att tidiga morgnar är slut för ett tag, semester med roligheter och resor börjar strax. Inga sena kvällars hemkomst med halva huset fullt av ungar o liv. Men ändå kändes det lite trist..jaha, nu har jag inget ”eget” att åka iväg till längre. Och jag har faktiskt trivts väldigt bra, både med personal och med boende. Lärt mig en hel del och fått nya erfarenheter.

Jag tror att jag jobbat nästan alla soliga varma dagar hittills i sommar. Vissa dagar har man nästan smält bort ikapp med kvällsfikasmöret och sprungit bena av sig för att hinna med. Andra dagar har man undrat varför en del nämner ordet stress när man kunnat sitta 20 minuter i sträck. Ja det jag lärt mig är att det an se väldigt olika ut från dag till dag och även från timme till timme!

Det ryms liksom det mesta av livet inom äldreboendets fyra väggar;  glädje, sorg, ilska och rädsla. Men det som absolut övervägt är just glädjen.

Glädje

De boende är givetvis i olika skick både mentalt och kroppsligt. En del är helt klara (K) i knoppen, andra är mer eller mindre dimmiga (D).. Följande samtal utspelade sig en dag:

D – Det kom in en sån rar liten flicka till mig nyss. Det är så många fina och rara flickor på det här stället!
K – Ja, de växer inte på träd!
D – Joo, det gör de!
K – Jaså! Vart då då?
D – Jo se du i Östergötland där jag har skog. Där finns de.

Sorg

Under den korta tid som jag jobbat har två vårdtagare gått över till den andra sidan. Märkta av sjukdom och ålder visserligen, men inte desto mindre sörjda och saknade.

Ilska

Frustration och ilska är aldrig långt borta för dem som vill så mycket men tyvärr måste inse att de inte längre kan. Ibland har man fått höra både svordomar och skällsord, men de har trots allt hört till ovanligheterna. Oftare har man fått höra hur snäll och trevlig och hjälpsam man är! Så många tacksamma individer jag har fått möta!

Rädsla

En del är rädda för korridorerna, för att vara ensamma eller för att tjuvar ska komma och ta deras saker (som de inte har..).  Andra är rädda för alla röster de hör – både riktiga och så´na som bara hörs i deras huvud – eller för allt spring i korridoren ”Vem är det som för sån´t oväsen?”

Ja man skulle kunna sammanfatta sommarens arbete med orden Roligt Varmt och Lärorikt!